En ung kvinna drar sig fram på städjobb och timanställningar, ständigt beredd på att mobilen ska ringa om nya timuppdrag. Vi läsare får följa med henne den dagen då hon hittar två bajskorvar i handfatet på hotellet där hon städar. Hon får nog. Då stöter hon ihop med Tessan, hon som drog igång och iväg med henne när de gick på gymnasiet så att betygen flög all världens väg medan de roade sig. Nu har Tessan ett jobb som hembiträde hos en äldre dam i en herrgård. Den unga kvinnan, Martina, får också jobb där och så börjar en beskrivning av en tillvaro som för tankarna till underhållningsromaner från 40-talet. Det är lättsamt, idylliskt. Marie Hermansson är lysande i sina miljöbeskrivningar. Vi läsare känner också dofterna, ljuden, känslan när romanens personer är ute och promenerar i omgivningarna. Det kommer fler och fler personer till herrgården och romanen drivs framåt mot det som ska ske.
Skymningslandet är flyhänt skrivet, lätt som sommarvinden. Det skulle ha kunnat bli en svartare roman. Inledningen med en igenkännande men ack så pressande tillvaro för unga och andra som ännu inte är etablerade på arbetsmarknaden indikerade att här finns ambitioner. Det finns några scener som etsar sig fast. Dit hör Martinas besök hos föräldrarna i tron att hennes rum skulle stå där orört och vänta på henne. Det finns också flera miljöbeskrivningar som för oss ut i gränslandet mellan verklighet och sagoland. Personteckningarna är dock inte lika fullödiga.
Sammanfattningsvis är det en god underhållningsroman. På en skala på 1-10:
Språk: 6
Intrig: 5
