Född på en söndag

Ögonbindel och en strippande vacker kvinna. Är det 50 nyanser av grått? Nej, romanen om Jarl Engman från barn till vuxen i debutromanen Född på en söndag av PeKå Englund.

Här finns en levande beskriven barndom med extrapappan Sten och hans jobbarkompisar som finns där när Jalles mamma försvinner och hans biologiska pappa sviker. Denna barndom, då, blandas med nutiden som vuxen, nu. Ständigt växlar tiden och greppet känns inte alltid så genomtänkt. Det tycker jag inte heller att bytet av perspektiv är. Barndomsdelen i jagform känns betydligt mer levande än den vuxna där Jalle skildras utifrån. För övrigt kallas han där genomgående för Jarl Engman hela tiden och hans sexuellt intresserade väninna för Hanna Kjöler. Lite svårt att dras in i sängkammarens intimiteter när de hela tiden omtalas med för- och efternamn.

Överhuvudtaget är det svårt att engagera sig. Varumärkesexpert är  ett yrke som få känner till utanför kommunikations- och marknadsföringsfären. Inte blir man så mycket klokare på vad han egentligen gör förutom att han tjänat massor av pengar. Hans kund och flickvän är en mycket vacker och ung operasångerska. Och sedan kommer tillbakablickar från ett missbrukarliv. Lite plötsligt. Utan att vi läsare fattar hur han hamnade där eller kom ur det. Barndomsskildringen är behållningen i boken men resten av boken lämnar mig fullständigt oberörd. Intervjuarna i SVT:s morgonsoffa kategoriserade boken som en chiclitt för män. Jag håller delvis med, men tycker dock den kvinnliga chiclitten vanligtvis är mer medryckande. Här är det alltför många stereotyper och trots 464 sidor till förfogande blir det inte särskilt mycket sagt.

Sammanfattande omdöme på en skala 1-10:

Språk: 4
Intrig: 4

Det röda arvet

Äntligen, en historiker som huvudperson i en deckare. Henrik Berggrens bok Det röda arvet börjar på Stadsarkivet i Stockholm. Men det blir inget Pelikanfall där huvudpersonen genom sitt disciplinerade, metodiska letande hittar fram nya fakta . I stället lämnar vi snabbt arkivens värld för att åka på hemma hos besök hos veteranerna från spanska inbördeskriget. Därifrån bär det iväg till Norge med långa vandringar i fjällterräng utan lämplig klädsel, till Irland och så slutligen till Spanien. Och jag frågar mig allt oftare - varför historiker. Thomas Thorild slåss och älskar klart inspirerad av James Bond och andra professionella actionhjältar.

Själva tråden i boken är jakten på något i det förflutna, ifrån inbördeskriget i Spanien, som får nutidens intressenter att bränna inne dem som misstänks ha upplysningar. Boken utspelar sig i tre olika tidszoner. En som handlar om två frivilliga svenska män som åker till Spanien för att kriga. För att öka autenciteten klipper författaren in citat ur tidningarna från perioden. Vi har actionperioden som utspelar sig i en tid då det fortfarande fanns telefonkiosker - osäkert när. Och sedan en nutidsperiod då huvudpersonen sitter på en terrass och väntar. Det blir rörigt och sönderhackat. Jag hade väntat mig mer om de frivilliga men det hinner aldrig byggas upp någon stämning innan det är dags att flytta över till perioden av letande och action. Sådana här upplägg har gjorts förr men den här gången känns det alldeles för rumphugget och konstruerat.

Personteckningarna är schablonmässiga. Varför inte hitta ett original inne i stadsarkivet? Tänk en rultig äldre person med självdistans o humor där de intellektuellt finner varandra. I stället är det en underskön kvinna från Irland som gör att Thomas Thorild tappar koncepterna redan från början. Jag tror därför inte ens på beskrivningen av henne. Skriver man i jag form och låter jag-et falla pladask för irländsk skönhet tror jag inte man uppehåller sig vid att beskriva hennes svarta dräkt. Det är nog i stället blicken, det vackra ansiktet, de välsvarvade benen eller kroppen som ockuperar tankarna.

Försöket att skriva en historisk deckare, thriller om spanska inbördeskriget är lovvärt. Men det blev inte tillräckligt mycket historia för mig för att det skulle kunna kompensera bokens övriga brister. Henrik Berggren, som själv är historiker, har sin styrka som skribent just som en sådan i arbetena med Palmeboken m m. Hans debut som författare inom thriller/ deckarsegmentet lovar ingen fortsättning.

Sammanfattande bedömning på en skala 1-10:

Intrig: 4

Språk: 5