I de isolerades tid

Hur många läste Pesten förra våren? Boken sög in mig när den kom i min väg under min läshungriga ungdom och gjorde att jag sedan läste alla böcker jag kom över av Camus. De existentiella frågorna är i fokus i en tid då liv och död tagit över vårt medvetande. Nytt kök känns inte längre som det mest angelägna samtalsämnet. Även om just heminredning verkar ha fått ett rejält uppsving under den ofrivilliga isoleringen. Enligt senaste statistiken kan man notera att böcker om filosofi och idéhistoria ökade sin försäljning markant under 2020. En del kan bero på att Martin Hägglund, svensk filosof verksam i USA, kom ut med boken Vårt enda liv? Den står på min att läsa hyllan, tillsammans med samlade verk av Lydia Sandgren och Renegater av Klas Östergren. 

På något sätt har mörkret ökat behovet av snälla böcker. Böcker utan rafflande handling eller alltför invecklade intriger. Vissa dagar har feelgoodromaner med titlar om bokhandlar och strandcafé oftast med ordet lilla för att markera att här är det mys, mys, trängt ut allt annat. Ute har det stormat, regnat och på TV:n har presskonferenserna avlöst varandra. Men på min lilla ö i det lilla bageriet har doften av nybakat bröd och uppklaringsbara missförstånd bäddat in mig i välbehövlig verklighetsflykt. Just nu läser jag boken om Gunnar Bohlins familjehistoria "Hovjuvelerarnas barn". Det är nu inte så mycket som handlar om juveleraren, desto mer om hans barn och då särskilt Gunnars farmor och hans pappas liv i Österrike före och under annekteringen. Välskriven. En berättelse om en familj som fick Båstad som sin gemensamma punkt under somrarna medan de sedan återvände till Paris, New York och Wien. Men nästa bok. Det måste bli Samlade verk. Med sitt knallgula omslag är den given att välja nu när det är påsk.