På nattduksbordet ligger en hög av böcker. En liten hög. För något har hänt. Har inte böckerna blivit smalare? Eller har jag inbillat mig? Eller är det bara Knaustgård som laddar om? Mondianos böcker är tunna. Paula Fox kritikerrosade Förtvivlade människor når inte ens upp till 200 sidor. Bruno K Öijers senaste samling kan nästan räknas till häfte i sitt omfång. Kanske håller det amerikanska konceptet för hur en bestseller ska var utformad och uppbyggd på att släppa taget och nu är det i stället de väl avvägda formuleringarna där språkets destillerats till en klargörande pregnans som kommer. Äntligen. En kortare roman kräver kanske mer av såväl författare som läsaren. Allt kanske inte går att rymmas i de nedskrivna meningar utan det kräver att läsaren även kan se vad som står mellan raderna. Men villken mental massage som kan vänta den som läser en volymmässigt smal bok.
Cicero, Churchill o några till har kopplats till ett citat där de ursäktar sig för att de skrivit så långt, de har inte haft tid att skriva kortare. Kanske kommer vi framöver att kräva mer genomarbetade böcker och att få fler tillfällen att få njuta av upplevelsen av att hålla i en vacker, välgjord pappersbok med ett språk av hög klass.
Utanför fönstret faller de regnblandade snöflingorna tungt mot marken och utanför det lilla kapellet packar musikerna in sina instrument i bilarna. Bröllopet är genomfört. Bröllopsgästerna har fotograferat, hurrat och skingrats. Livet går vidare. Ytterligare en dag börja skymma.
