Många känner sig manade att skriva deckare. Etablerade författare. Debutanter. Skönlitterära författare som byter spår. Men alla är inte kallade.
På en skrivarkurs på Fridhems folkhögskola för några år sedan var en av uppgifterna att skriva första kapitlet i en deckare. Det skulle utspela sig i Svalöv (där ligger skolan) och innehålla en mördad. Kan konstatera att skrivkrampen släppte. Samtliga lämnade dagen efter in var sitt kapitel. Liken var spridda. Platsen varierade men i grunden fanns det något gemensamt. Som om alla skulle fått i uppdrag att berätta en saga: det var en gång... Alla vet hur en deckare kan läggas upp. Ändå kan det bli så fel. Som när en skönlitterär författare flyttade över sitt skönlitterära uttryckssätt ograverat i en deckare. Miljöbeskrivningarna blev sega, polisernas beteende schabloniserade och språket inte tillräckligt rappt och pådrivande. Jag kan tänka mig att det är många som frågar sig hur svårt det kan vara och så sneglar de på de storsäljande författarna. Men det gäller att hitta en bra balans och få fram nya personer. Hur många deckarhjältar lyssnar nu inte på Wagner (kommissarie Morse) eller jazz eller annan musik för att ge personen en personlighet? Hur många ensamma, luggslitna män (typ Wallander) eller hur många jäktade småbarnsföräldrar finns det inte (Annika Bengtsson i Liza Marklunds och Erika i Camilla Läckbergs böcker)?
Så kommer då en ny person in i mitt bokläsande liv. Historikern Thomas Thorild som brukar tillbringa dagarna i Stockholms stadsarkiv. Att han reser till Norge, Irland, Spanien förföljd av personer hjälper inte. Det känns aldrig rafflande. Det blir aldrig en thriller. Personerna blir för grovt tillyxade och intrigen räcker inte till, trots att svenskar i spanska inbördeskriget utgör den parallella bakgrundshistorien. Jag tror att Henrik Berggren som skrivit boken "Det röda arvet" skulle ha kunnat åstadkommit en betydligt mer intressantare bok om han haft möjligheten att utifrån samma dokumentära material fått ge ut en dokumentär.
Frågan är hur många deckare folk tål. Börjar det inte snart bli samma mättnadskänlsa som vi har efter varje års flod av kokböcker. Är det inte dags att få fler Based on a really true story? Och sedan låta de som verkligen kan skriva deckare och thrillers få göra det och erkänna att det faktiskt är en konst.
