En bladvändare!? En bestseller? Paula Hawkins Kvinnan på tåget har redan filmats och lanseras som storfilm. Ska jag bli lika fascinerad och skippa sömnen bara för att få reda på hur det går? Jag är redo men luften går snabbt ur mig. Jag befinner mig på tåget tillsammans med kvinnan. Hon är alkoholist vilket mycket snabbt framgår. Hon är dessutom arbetslös vilket jag som läsare också får koll på redan från början.Sedan åker vi tåg. Alla som åkt tåg vet att de i England ofta går alldeles invid radhustomters trädgårdar och flerfamiljshus med full insyn i de boendes vardagsliv. Det är som upplagt för en deckare. Och visst det går framåt. Kapitlen är korta. Scenerna flyhänt beskrivna. Några dröjer kvar lite längre. Kvinnans förhållande till väninnan som hon är inneboende hos. Förhållandet till spriten. Sedan är det detta tågåkande. Det känns som om det aldrig ska ta slut. Kanske är det för att även vi som läsare ska känna av tristessen. Kanske är det valet av huvudperson som gör att det tar emot till en början. Svårt att känna med henne. Sedan inser jag att nutidens sätt att skriva böcker med parallella handlingar och flera personer som för det hela framåt inte används i denna boken. Det här är en traditionell skriven bok med handling och en huvudperson. Just när det är deckare föredrar jag det nutida sättet. Efter några veckors började det bränna till och spänningen skruvades upp och även jag inser att det kan bli en bra film.
Sammanfattande betyg på en skala 1 - 10: 5
Intrig: 7
Språk: 7
Struktur: 5
