22 november 2015

Dödssynden - To Kill a Mockingbird

Harper Lees Pulitzerprisbelönade bok
Dödssynden utgiven år 1960

Vi befinner oss i amerikanska södern. Det är sommarlov och berättarjaget Scout är fortfarande en könlös person som slåss och leker med sin bror Jem. Halva boken handlar om hur Scout, Jem och den tillfällige sommargästande Dill smyger för att få en skymt av den mytomtalade och fruktade mannen Boo som lever i grannhuset men som de aldrig sett. Parallellt får vi en kärleksfull tecknad bild av deras pappa Atticus, advokaten. Mamman är död och deras hembiträde Calpurnia tar en aktivt stor del i deras uppfostran. Då och då är barnen inne hos grannen miss Maudi som bjuder på kakor i sin prunkande trädgård. På ytan en idyll, men en såpbubbla som hinner spricka flera gånger innan boken är slut.

Scouts första dag i skolan då en utsocknes lärare inte förstår de oskrivna reglerna är en av höjdpunkterna i min läsning av boken. En annan är vid en tebjudning där Scout med hjälp av sin faster ska lära sig vad som förväntas av en flicka.
Huvuddelen av boken utspelar sig i rättssalen där Atticus ska försvara en svart man som anklagas för våldtäkt på en vit kvinna. På läktaren sitter Scout och hennes bror och återberättar ordagrant vad som sägs i rättssalen. Hatet växer i småstaden, trycket på Atticus är allt hårdare och hoppet att rättegången ska bli rättvis är litet.

Dödsynden, i original to Kill a Mockingbird, är för många amerikaner obligatorisk läsning i skolan. Jag kan tänka mig att den fungerar på samma sätt som Ondskan för att få igång diskussioner i klassrummen om viktiga etiska frågor. Översättningen av originalet till svenska, gjord 1960, har alltför många uppenbara felöversättningar för att göra detta till en litterär läsupplevelse. "Hans korta ton gjorde mig stucken".

Sammanfattande bedömning på en skala från 1-10:

Intrig: 7
Språk: 3 (svensk översättning)