Omslagsbilden på Förtvivlade människor känns sofistikerad, tankarna går till Kennedys tidsperiod och mycket riktigt är det decennium då boken skrevs. Bokens huvudpersoners tankar och liv är emellertid minst lika aktuella idag. Vi får följa Sophie och Otto Bentwood som köpt en våning i ett chickt område som gränsar direkt mot slummen. I detta välordnade hem kommer varje dag en vildkatt och just denna dag då vi läsare kommer in biter katten Sophie när hon klappar den. Handen svullnar upp och oron för bettet löper genom hela boken. Samma dag har Otto och hans kompanjon, som har ett advokatkontor ihop, beslutat att gå skilda vägar. Trots kattbett o dramatisk jobbförändring ger de sig ändå i väg på ett cocktailparty...
Början är lovande. Kanske är det vildkatten som gör att jag mer än en gång kommer att tänka på Katt på hett plåttak där makarna också väljer att ge varandra giftiga pikar inför andra. Fruns nattliga utflykt med makens kompanjon ger oss en svag aning om vem Sophie är under ytan. Det finns andra möten, med Sophies väninna och hennes man, med familjen som har i uppdrag att se till Bentwoods lantställe. Men det stannar vid just möten - trådarna lämnas lösa. Därmed förlorar boken i intresse ju längre man läser.
Den stora behållningen är språket. Det är en stor njutning att få läsa en så välskriven bok där författaren destillerar språket och får fram ytterst välformulerade, väl genomtänkta meningar. Ett exempel är när Sophie upprymt gett sig iväg med makens kompanjon och nu börjar nyktra till:
"Nu var det som det ansträngda samtalet mellan middagsgäster sent på kvällen när inget mer finns att säga, när allt som återstår är aska i öppna spisen och odiskade tallrikar i diskhon, när kylan sprider sig i rummet och alla återigen känner sig främmande för varandra." (sid 47).
Bokomslaget till den svenska utgåvan visar ett klart fysiskt avstånd mellan paret. Den engelskspråkiga har en bild där detta par sitter nära varandra och ler mitt bland andra par. Boken öppnar alltså möjligheter till olika tolkningar och diskussioner. Det brukar vara ett tecken på en riktigt bra bok - dock tycker jag inte intrigen är tillräckligt tät.
Samlat omdöme på en skala 1-10
Språk: 9 - ytterst välskriven
Intrig: 5 - stark inledning som lovar mer än vad som sedan sker
